Man hör gång på gång om patienter som känner sig illa behandlade inom vården. Patienter som möts av fördomar och inte tas på allvar. Patienter som känner sig bortglömda och inte respekteras. Patienter som inte får den vård dem behöver.

Det är många som känner att dem inte får rätt vård av psykiatrin. Det är långa väntetider och ofta får man inte hjälp när man verkligen behöver det. Många berättar också om att dem inte får hjälp med sina somatiska problem bara för att dem har eller har haft en psykisk ohälsa.

Jag har själv upplevt lite av det där.

Jag hat tex haft problem med mina knän i tre år. Jag har ofta så ont i knäna att jag inte kan somna. Det höll på i två år innan jag kontaktade min vårdcentral. Det dem sa var. " det är nog bara lite psykiskt det går nog över" Då blev jag faktiskt riktigt arg och tappade tron på den somatiska vården ganska mycket. Det är inte första gången jag fått den kommentaren när man ringt vårdcentralen för någonting. Men när det gäller huvudvärk , magont och bröstsmärtor är det för mig mer förståligt. Dem är ju alla saker man kan få av tex ångest som jag ju lider av. Men ont i knäna, sen när får man ont i knäna av ångest? Ringde då en annan vårdcentral, där dem först tyckte att oj det måste vi verkligen kolla upp. När vi sedan berättade att jag inte tillhörde den vårdcentralen blev det ju lite problem. Men det skulle gå att lösas. Sedan fick dem mitt personnummer och vips visste dem att jag hade psykisk ohälsa och jag var inte längre välkommen dit. Allt slutade med att jag fick kontakta en privat sjukgymnast och där konstaterades det att min smärta beror på att jag har överrörliga leder. Så det hade inget med mitt psyke att göra som den somatiska vården så gärna ville tro.

Kan inte säga att jag upplevt något sådant inom psykiatrin. Men även där finns det brister. Brister som jag tror beror på brist på pengar, tid, plats och personal. Sen finns det ju tyvärr också människor som inte borde jobba inom vården. Jag har tyvärr stött på sådana under min tid på BUP.  Dessa män satte djupa spår av skräck i mig och jag är än i dag livrädd för att bli inlagd. Varje gång jag åker förbi BUPs avdelning där jag var inlagd får jag rysningar av obehag.

Idag ångrar jag att jag inte anmälde. Men jag var bara ett barn. Jag hade ingen aning om att man kunde anmäla. Jag hoppas verkligen att dessa människorna inte jobbar kvar.

Det är så tråkigt när sjuka människor ska råka illa ut inom vården. Så borde det verkligen inte vara.

Så vart vänder man sig egentligen om man känner sig felbehandlad eller illa behandlad av vårdpersonal?

JO, om du tycker att du har blivit dåligt behandlad av hälso- och sjukvårdspersonal kan du vända dig till sjukvårdsförvaltningen, till landstinget eller till hälso- och sjukvårdsnämnden i kommunen. Anmälan kan också göras till Socialstyrelsen.

Men först och främst bör man vända sig till Patientnämden.

Patientnämnden är till för att göra det lättare för patienter och personal som arbetar inom sjukvård, äldrevård och tandvård att prata med varandra. Om du inte är nöjd med vården eller det bemötande du fått ska du helst prata med den person som vårdat dig. Om det känns svårt kan du prata med chefen på den enhet i vården som du inte är nöjd med.

http://www.socialstyrelsen.se/klagapavarden/hittadinpatientnamnd

Har du eller någon du känner blivit illa behandlade. Dela era erfarenheter på min forumtråd på Familjeliv. http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m68742594.html